Väsentliga skillnader mellan mossor och lavar

Mossor och lavar kan vara till synes lika varandra, men de bägge växtgrupperna skiljer sig åt på flera sätt. Trots att bägge grupperna t.e.x. inte har rötter har de skilda sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en oftast grön växtgrupp som har existerat på jorden i ca 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten med underlaget. De har också en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket väta och gärna är skuggigt. De kan gro på stenar och jord, men också andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och behåller fukten. Detta innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den utbredda isen spräcker takpannorna. Det bästa sättet att få bort mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att växa i näringsfattig och sur jord som gärna har dålig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar således ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt avlägsna mossa. Man ska dock vara observant på att det är ett bekämpningsmedel och det måste användas med största varsamhet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att få undan mossa där med tanke på att dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte endast hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet tillbaka. Ibland kan mossa vara oerhört vackert i trädgårdar och bidra till en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det sedan blir vått igen kommer växten åter spira samt fortplanta sig.

Lavar å andra sidan är inte en ensam planta utan en korsning mellan en alg alternativt cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå samtliga fall är det svampen som skänker den dess utseende. Svampen skyddar mot uttorkning och bildar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för åtagande att skapa energi via fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust och torrt. De är oftast grå till färgen och kan bestå mycket långa perioder totalt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring från nederbörd. En del lavar växer över sten och kan utsöndra ämnen som sakta bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns även lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket innebär att dessa lavsorter tar mycket lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att nyttja lav i exempelvis mat eller att färga garn med det för att få naturfärger.

Som man kan se så är mossor samt lavar egentligen inte speciellt lika varandra, även om de i vissa fall kan te sig så! Vill man avverka dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.