Lavar i allmänhet

Lavar är symbiotiska föreningar mellan en svamp – oftast en sporsäcksvamp – samt en alg, alternativt i vissa fall en cyanobakterie (även kallad blågrön alg). Svampens åtagande är att bistå med uppbyggnad, beskydd och att suga upp vatten. Algen eller cyanobakterien bidrar med sin fotosyntes och därmed med energi.

Det är huvudsakligen svampen som utgör laven samt bestämmer hur den växer och ser ut. Laven innefattar överbark och underbark vilket i stort enbart är svampvävnad. Däremellan finns dels alglager och dels porös vävnad som kallas märg och som utgörs av svamphyfer. Från underbarken sträcker sig utskott som tillåter laven att fästa vid underlaget.

Lavar finns överallt på jorden, från öken till kalfjäll men trivs bättre i torra samt ljusa miljöer (även om det finns arter som lever strax under vattenytan). Den generella färgen är gråaktig med markant variation. De förökar sig både sexuellt och asexuellt. De flesta lavar tycker om att växa på exempelvis sten. Dessa lavar utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan tillgå. Vill man undgå att lavar fördärvar och förfular takpannor kan man motverka med Tvärstopp alternativt avdöda aktuellt angrepp med Fulstopp.

Svampen som bygger upp skelett för laven utgörs i flertalet lavar av sporsäcksvampar. Gruppen sporsäcksvamp är mycket omfattande och utgör närmare en tredjedel av alla svampar. Sporsäcksvampar bildar sporer i så kallade sporsäckar vilka de sedan utsöndrar så att de kan föröka sig. Olika typer av mögel, så som borstmögel och penselmögel. Samtliga sporsäckssvampar är dock inte av ondo, till exempel jästsvampen är ju väldigt uppskattad!

Då lavar stundtals liknar olika mossor kan det stundvis vara komplicerat att särskilja de tu. Ifall man anar att det växer mossa till följd av väta i ens trädgård alternativt annat så ska man fundera lite till innan man plockar fram mossa gti eller annan mossbekämpning. Man kan vårda gräsmattan för en struntsumma med hjälp av Fulstopp så elimineras både mossa, lavar, antraknos och alla gräsmattans svampsjukdommar samt virus.

En del egenskaper är typiska för lavar men inte för mossor. Lavar saknar stjälk, blad samt rot. De kan bestå fullständigt utan vatten och torkar då ihop och går i dvala. Mossor däremot är oftast gröna till färgen, har både vanligtvis stam och blad och har rottrådar (även om de saknar faktisk rot). De växer även helst där det är fuktigt. Det är alltså troligare att det rör sig om mossväxt, eller mögel, i en fuktig källare än om lavar!

Lavar är generellt sett känsliga för luftföroreningar, dock i väldigt varierande grad. Anledningen till varför luftföroreningar är så hotfulla för lavar är för att de saknar rotsystem och tvingas ta all sin näring från den direkta omgivningen, vilken inkluderar luften. Föroreningar orsakar skador på lavens algdel. Detta leder i en del fall till att algen använder mer av produkten från fotosyntesen för att återställa sig själv istället för att ge den till svampdelen. Denna snedfördelning i energigivande och -tagande förorsakar inte allt för sällan lavens död.

Då mögel och mossa gärna uppfattas som skadeväxter har lavar många användningsområden. Ett flertal lavar producerar ämnen som funkar som enklare antibiotikum alternativt ämnen som kan användas åt färgning av bland annat garn (växtfärgning). Beroende på vilken lav ges man skilda färger – rött, orange, brun… listan kan göras längre. Inte nog med det så har lavar i synnerhet i svåra tider ätits. Lavar består av hög mängd kolhydrater (upp mot 90%) och en del protein. På Island används islandslav i sallader även idag, men man kan även använda laven i brödbakning.

Lavar kan alltså vara riktigt nyttigt!